Tomhet

Den bästa tiden i mitt liv fick ett slut... Hela mitt liv har krossats till bitar... Känns som om att ingenting passar ihop längre, att allt ligger i spillror... Att det som så länge var min verklighet helt plötsligt bara var en dröm... Uppvaknandet är något av det värsta jag varit med om... Är det här smärtan man måste gå igenom hela livet med? Jag är inte så säker på att jag vill stanna kvar i så fall. Känns som om att jag aldrig kommer bli glad igen. Att all värme och glädje jag kände för bara en vecka sedan är borta för evigt. Hade aldrig trott att det var möjligt att må så här. Önskar inget hellre än att få ligga i din famn, att få stanna där för evigt... Att få somna där, och aldrig vakna igen... Att aldrig behöva vakna till det här eländet igen.

Nobody said it was easy... No one ever said it would be so hard.

Jag önskar att jag kunde hata dig... Att du skulle säga att du slutat älska mig, eller hittat någon annan, spelar ingen roll vilket, bara nånting så jag kan hitta ett sätt att få utlopp för alla mina känslor... Så jag kan hitta ett sätt att sluta älska dig... Ett sätt att aldrig vilja se dig igen... Jag önskar att jag kunde känna avsky för dig. Kunna känna annat än ren förtvivlan och hopplöshet. Men du säger att du fortfarande älskar mig, att jag är det bästa som någonsin hänt dig...

Wish I could go back to the start.

Jag känner mig helt förstörd. Förstörd och förlorad. Vad ska jag göra utan dig? Du är hela mitt liv, och allt jag någonsin velat ha. Men jag är inte nog för dig... eller jag vet inte... Känslorna kanske helt enkelt försvann... Om du bara kunde ge mig ett sätt att gå vidare.