lördag 21 juni 2008

Hjälp mig få ett slut

Jag vaknade i dag med en känsla av obeskrivlig tomhet. Det har äntligen gått upp för mig att det faktiskt inte är vi två längre. Att allt du sagt till mig den senaste månaden, och vem vet hur mycket längre, var en lögn. Att den person jag älskar så innerligt, inte finns längre. Jag måste börja bygga upp mitt liv från början igen. Hur länge hade du egentligen planerat det här? Att det skulle gå så här.. Det här är inte som när jag gjorde slut förra året... den här gången blir det inte vi igen. Det är allt jag vill, men det kommer inte hända. Du är hela mitt liv, och nu när du är borta, så har jag ingenting kvar... Livet verkar meningslöst nu.
Jag somnade med nallen i famnen... men det var inte samma sak längre... kärleken finns inte kvar. Jag vet att du älskade mig när du gav mig den för fem månader sen, och sa att om jag någonsin tvivlade på dina känslor, så skulle jag bara läsa texten... Det gjorde jag, men till vilken nytta? Du finns inte längre kvar. Du är borta och kommer inte tillbaka. Jag kan önska och drömma precis hur mycket jag vill, men det kommer inte ändra nånting.
Can I stay in love forever.... Det var så vi trodde texten var... och antar att ditt svar på det var nej. Det var mitt också en gång.. Men jag ändrade mig. Men du är starkare än mig när det gäller det här.... Du kommer inte ångra dig och vilja ha mig tillbaka. Gud, när ska jag förstå det? Men jag älskar dig fortfarande... Det har jag gjort länge, även fast jag aldrig trodde det var möjligt...
Kommer du ihåg inne på akuten? Hur lycklig du såg ut när jag sa det.... Hur nerdrogad jag var när jag sa det... Nästa gång vi åkte till sös.. ingenting var samma sak.. jag tror att du redan hade bestämt dig då. Och allting tog slut. Jag kände det på mig... Well, det e väl sant som dom säger, ingenting varar för evigt. Även fast man vill att det ska det. Allt bra måste få ett slut.

Jag är fortfarande din... Det kommer jag vara tills det kommer någon annan jag kan älska... fast det kommer bli svårt... svårt för någon att nå upp dit vi var. Eller dit jag trodde vi var.

Jag känner mig så lurad.... hur kunde du inte säga? Du gick omkring i mer än en månad utan att säga något... det var först när jag tog upp det som det kom fram... för att du inte kunde dölja det längre...... Jag känner mig så smutsig!!

Men jag kan inte sluta älska dig

Inga kommentarer: